KLS är på gårdsbesök hos Markus Hansson, smågrisproducent och leverantör till oss sedan mer än tio år tillbaka. Det är faktiskt på grund av det där staketet vi är här. Markus har nämligen smittsäkrat sin gård för att skydda sin produktion mot vildsvinen som finns alldeles runt knuten.
Så vi gör som vi blir uppmanade och ringer Markus, som snart kliver ut från stallet. Men inte utan att byta skor först.
– Välkomna hit! Jag är noga med att tänka på vilka skor jag använder var. Om jag gått på åkern så byter jag skor och jag åker inte till affären i skor jag använder på gården. Här får ni skoskydd att använda när ni är i zonen.
Inga objudna gäster i inre zonen
Zonen Markus pratar om är det biosäkrade området runt stallet, innanför staketet. Med blå tossor utanpå skorna, som vid förskolehämtningen, är vi välkomna in genom grinden.
Markus Hansson är fjärde generationen på gården, och sedan han tog över 2005 har han utökat produktionen och har nu 245 suggor, tre tillväxtavdelningar och två BB.
– Det är många vildsvin häromkring, säger Markus. De har ökat senaste året och i sommar har jag haft dem både i vetet och rapsen alldeles härintill, så jag är glad att stängslet är uppe.
Markus har anslutit sin gård till Smittsäkrad Besättning Gris ASF-status*. Att höja sitt smittskydd mot vildsvin skyddar även mot salmonella, som är utbredd i vissa delar av vildsvinsstammen, och smittor som besökare kan ha med sig.
*ASF = afrikansk svinpest
Nät- och elstängsel
Längs gårdens framsida löper ett 1,20 meter högt nätstaketet. På baksidan, som vetter mot åkrar och skog, är det i stället ett 0,75 meter högt elstängsel som ringar in zonen.
– Eftersom människor går och arbetar på framsidan vill jag inte riskera att någon får elstötar. Höjden avskräcker ändå från att ta genvägen över staketet i stället för att ringa för att bli insläppt.
Förutom stoppskyltarna, är det de långa rören som löper från fodersilorna, tvärs över marken och under staketet som drar ögonen till sig.
– Ja, de lägger jag ut när det är foderleverans. Det ser lite annorlunda ut och väckte en del frågor hos foderleverantörerna till en början.
Tack vare rören kan foderbilarna stanna utanför staketet och fylla på foder i silorna som står inne i zonen.
Lastare innanför, traktor utanför
Även gårdens egna fordon är uppdelade för att användas antingen innanför eller utanför zonen.
– Min hjullastare använder jag som regel bara i zonen innanför stängslet. Utanför staketet använder jag traktor med frontlastare. Jag har gjort en extra spolplatta för lastaren där jag tvättar den när jag behövt använda den utanför zonen.
Ett släp står parkerat precis utanför stängslet. Däri lastar Markus gödsel från stallet, och går sedan ut genom grinden för att ta traktorn och köra i väg släpet till gödselplattan en bit bort.
Samma sak, fast omvänt, gör han med strö och halm som han lastar in över staketet och förvarar i den inre zonen. Ett litet halmlager finns utanför den inre zonen, men eftersom även det är inhägnat kan halmen användas direkt i stallet utan att mellanlagras.
– Jag har haft bra förutsättningar med hur stallarna är placerade och hur vägarna går för att kunna biosäkra. Det är hyfsat lätt att kunna lasta in i zonen, och en teleskoplastare har underlättat för att kunna lasta över stängslet.
Nya vägar
Fordon som används i den inre zonen får inte köra där man driver djur, så Markus har anlagt nya drivgångar och 250 meter ny väg.
– Jag har till och med sågat upp betongen i en gödselbrunn för att kunna göra om den till väg.
Med stängsel går det ansluta vilken byggnad som helst till den biosäkrade zonen. Markus har till exempel ett inhägnat karantänstall en bit bort. Med djurvagn kan han sedan transportera djuren mellan de olika stallen. Vagnen går bara mellan hus och utlastning, aldrig i den inre zonen.
Det tog Markus ungefär ett halvår att biosäkra gården.
– Då gjorde jag det över vintern så periodvis fördröjde vädret framfarten. Men det är milda vintrar här i Skåne så en solig och vindstilla dag mellan jul och nyår satte jag och mina två söner stolpar. Det var fjorton minusgrader, men ingen tjäle i marken så det gick utmärkt!
Ta hjälp av din veterinär
Trots att han behövt ge upp en gödselbrunn och köpa 800 ton stenkross för att göra vägarna körbara, tycker inte Markus att det praktiska arbetet varit något problem.
– Det som varit mest utmanande är alla dokument och papper som ska fyllas i. Jag har fått stor hjälp av min besättningsveterinär, Johanna Fjelkner. Det finns mycket information och stöttning att få av både rådgivare och veterinärer.
Förutom att vara Markus besättningsveterinär, är Johanna Fjelkner grishälsoveterinär vid Gård- & Djurhälsan och projektledare för Smittsäkrad Besättning Gris (SSB).
– Börja med att göra en riskbedömning och en åtgärdsplan tillsammans med din besättningsveterinär, råder Johanna. Sedan kan du sprida ut dina åtgärder och investeringar över tid, så länge du är medveten om att alla åtgärder måste vara utförda för att dina djur ska få transporteras vid ett eventuellt sjukdomsutbrott. Genom att ansluta besättningen till SSBs ASF-status har du koll på att besättningen uppfyller kraven och den behöver bara godkännas av en officiell veterinär vid ett utbrott.
Hitta hållbara rutiner
Markus Hansson har gjort det mesta av arbetet själv, och uppskattar att han utöver de egna timmarna fått lägga ungefär 300 000 kr på material och gjutning. Men allt handlar inte om dyra investeringar, mycket handlar också om rutinförändringar.
– En enkel men viktig sak som Markus har gjort hos sig är att med hjälp av en avgränsande bräda, draperier och skåp lösa en sluss där personal och besökare kan byta till besättningskläder innan de går in till grisarna, säger Johanna.
Staketet som stoppade oss från att gå in på gården är alltså bara ett extra skalskydd för att hålla vildsvinen på avstånd. Det är rutinerna på insidan av staketet som är avgörande för att smittsäkra sin besättning.
–Genom att smittsäkra din gård tar du också ett samhälleligt ansvar, menar Johanna. Du bidrar till en robust primärproduktion som kan stå emot smittohot utifrån så att vi kan bibehålla vår svenska livsmedelsproduktion och goda självförsörjandegrad.
– Jag är väldigt nöjd med att jag kunnat biosäkra min gård, och jag tycker verkligen att man ska göra det för att skydda sin produktion, säger Markus. Passa på nu, man vet aldrig när vi får ett nytt utbrott och då vill man inte stå där med grisar man inte kan leverera.
